Alla vi som förlorat någon riktigt nära kommer nog aldrig förstå oss på människor som säger hejdå till människor dom tycker om eller kanske till och med älskar. Att välja bort någon som fortfarande lever. Jag kommer aldrig förstå. Det gör mig så ont att veta att en vacker dag är chansen till någonting annat borta.
Ibland misslyckas jag så totalt med att vara bra, att jag förstår att jag inte är värd mer än känslan jag har just nu. Att förlora människor är det mest smärtsamma jag vet. Låt skulden bli till lärdom. Låt skulden få mitt hjärta att rymma ännu mer.
Mitt huvud är som en stor och nedsläckt gympasal. Den är tom, inte ens en fotboll syns. Mellan väggarna ekar min egen röst frågande, ”Får man killa sin vän på ryggen?”, ”får man killa sin vän på ryggen?”, ”får man??!”. Ingen logik. Endast det viktigaste får plats.
När bollen inte ryms, är frågan alldeles för stark. Förlåt.