Kristianstad. Hemma, fast borta. Solen sken när jag klev av tåget i onsdags, precis som den gjorde första gången jag satte min fot i stan. Den gången var jag både förvirrad och förväntansfull och lyckades hitta rätt med hjälp av en karta utskriven från Eniro. Ett oförglömligt möte. Kristianstad kommer alltid vara speciellt. Med facit i hand vet jag att det var en del av min livsplan att hamna här.
I denna kullerstensstad tappade jag min livsgnista totalt men på något sätt lyckades jag finna den igen och göra det till min mest levande tid hittills. Här fann jag vänner för livet och kanske det viktigast av allt, här fann jag mig själv. Jag står kvar och tack och lov finns mina fantastiska vänner också kvar! Just nu förgyller Ni dygnets alla timmar! GULD!