Jag tror det är viktigt att hitta och ha balans. Jag försöker träna mina coremuskler för en bättre kroppslig balans, men hur lever man i balans med sina känslor? Ett bra sätt för mig är att försöka leva i balanserade relationer.
Lära sig att säga nej, våga ta svåra beslut och en vilja till att utveckla sitt sätt att kommunicera. Mitt liv är berikat med många fantastiska vänner. (Jag är dessvärre väldigt dålig på att ringa de som bor långt ifrån mig. Förlåt mig! Jag hoppas Ni vet att jag inte tänker mindre på er för det.) Relationerna till mina närmaste vänner byggs av en vänskaplig kärlek utan krav. I en balanserad relation behöver jag inte tänka eller tveka, allt jag ger och gör, är lika självklart åt båda hållen. Dessa människor kan aldrig ”tynga ner” mig. Jag känner aldrig att jag blir påverkad på ett negativt sätt hur ledsna, arga, sorgsna dom än är. Istället öppnas alla mina sinnen i deras närhet och känslan av att jag får chansen att finnas till fyller mig med energi.
Detta går att jämföra med en mer obalanserad relation. Där jag kanske blivit sviken eller svikit. Villkoren för en relation får aldrig bestäms av en person utan måste komma naturligt av känslan mellan två. Jag måste våga välja mig själv och lösa upp det som inte är i balans eller välja bort det som inte går att balansera. Jag behöver balans, i alla mina relationer. Ju närmare man står varandra hur tydligare blir den. När känslan av självklarhet att kunna ringa en person mitt i natten är lika stor som självklarheten i att viljan svara om samme ringer mig. Att ge är en gåva, att ge utan att tänka efter gör gåvan ännu finare.