Härmed är sommaren invigd

Idag fick jag min välbehövliga Sanna-Lina dag med lite träning, kycklingenchiladas och Sanna’s ”godissallad”, ansiktsmask, soffslapp, wii, hockey, Champions League-final. Vi såg ”Smartare än en femteklassare”. Allt jag kan, kan dom. Allt jag inte har den blekaste om, kan dom också. Jag blir lika imponerad varje gång. Kvällen bjöd även på årets första sommarbubbel…

Jag fick världens sötaste video på Tristan, fem år, som grät över att han saknade mig. Det skär i hjärtat. Sötunge! Sådana gånger är det inte lätt att vara långt ifrån. Hoppas faster Mia kramade om dig ordentligt från mig!

Förändringar

Hej Sverige! Jag har några idéer på förändringar!

Om en arbetsgivare idag vägrar skriva ut ett arbetsgivarintyg blir arbetstagaren helt utan ersättning så länge detta A4-papper inte skrivs på (jag själv är inne på 4:e månaden utan ersättning). A-kassan bara rycker på axlarna och säger att dom inget kan göra förutom att följa de regler som finns. Alltså behövs en ny regel!

– Arbetsgivaren får stå för hela ersättningen tills hen har fixat ett intyg.

 

Idag är det många som glömmer sina betalkort i parkeringsbiljett-automaterna.

– Pip-ljudet kommer och biljetten kommer ut först EFTER att du tagit ut ditt kort.

 

Jag är en person som vägrar gå till doktorn (nästan), p.g.a att endast blivit hjälpt EN enda gång (fick utskrivet ögondroppar, då receptfria inte hjälpte mot min pollenallergi). Annars har, enligt mina erfarenheter Sveriges största skämt till yrke, läkarna bara suttit och ”Hmm..” ”Jaaa.” ”Man kan inte få gallanfall i din ålder” (Jo! Det kan man). ”Landet jag kommer ifrån där dricker då ingen mjölk”. En annan gång bad jag dom ta ett speciellt prov, fick som svar att det definitivt inte var det jag led av. Tjatade till mig ett prov, som visade sig stämma exakt med det jag trodde. Skadade foten svårt en gång när jag var 12 år, fick frågan om jag tävlade i fotboll, sen fick jag hoppa hem. Gick kraftigt ned i vikt i mellanstadiet, fick kramper i magen direkt jag åt, sökte hjälp. Första frågan jag fick av läkaren var ”har du några vänner”. I våras sökte jag hjälp för att jag för ett halvår sedan började höra min egen puls i örat, förklarade för skämtet att jag inte kan somna på kvällarna och vaknar av det på nätterna. Läkaren säger ”det är ett vanligt fenomen”, tittar i örat 2 sekunder och säger ”det ser fint ut”. Efter att ha googlat på det och förstått att det finns flera saker man borde undersöka och behandlingar för att få det att försvinna, ringer jag upp och frågar om jag kan få träffa en öronläkare  Får som svar att samme doktor måste titta på det igen och det har han inte tid med förrän till hösten.. Ja listan kan bilda en ny Harry Potter-serie.

– Läkarna får betalt efter antal LÖSTA fall och nöjda patienter.

 

Idag har en del matbutiker snabbkassor vissa tider. Det hjälper inte.

– Inför en pensionärs-kassa. 70+ som betalar med rabattkuponger står säkerligen glatt i rad och väntar på varandra.

 

Blir man försenad med SJ så får man tillbaka en mindre del av resans värde i pengar eller hela resans värde i resecheckar. Kruxet är att dessa checkar endast går att använda i SJ’s resebutiker som bara finns i landets större städer. Helt oanvändbara för mig och många andra. Tyvärr. Jag åker ofta nattåg och hade gärna valt en ny resa än fått tillbaka 25% i pengar.

– Det borde finnas ett alternativ där man får igen motsvarande summan i SJ-prio poäng istället för resecheckar. Då skulle fler resenärer skaffa SJ-priokort (plus för sj!) och även Per-Ola från Bastuträsk skulle ha nytta av dessa poäng då han kan boka en ny resa via internet. Ingen butik behövs. Smidigt, rättvist, 2012!

 

Vi borde jobba grymt mycket hårdare med att dra ner konsumtionen av plastpåsar. Får ont i magen när jag står vid frukt & grönt på ica. Förstå hur många påsar det går åt under en dag.

– Sluta sälja platspåsar på mataffärer. Sälj tygpåsar. Tillslut kommer det vara helt naturligt.

Lårkaka

Mötte Kaif idag. Sol och riktigt kul att spela. Gick in i en duell med målvakten där jag fick hennes knä i utsidan av mitt lår. Kände direkt att det var så pass hårt att jag inte skulle kunna fortsätta spela. Ibland undrar jag om det är någon där uppe som inte vill att jag ska få idrotta. Som slår undan benen på mig gång efter gång, år efter år.. Nu hoppas jag detta går över ganska snabbt. Men kommer missa löpträningen med tjejerna imorgon. Bajs. Blä. Snälla låt mig kunna spela fotboll!

Min fotoönskelista

Canon EF 50/1,4 USM,  3190:-

Normal brännvidd utan zoom. Tänkt att användas som porträttobjektiv, men kan nog komma att bli lite av ett standardobjektiv.

Canon EF 85/1,2 L II USM,  20 100:-

Ett extremt skarpt objektiv med fantastisk ljusstyrka. Man slipper använda blixt i dunkel belysning, vilket gör att man bevarar känslan och stämningen som annars försvinner med blixtljus (konsert, glödande eld etc.).

Canon EF 100/2,8 L IS USM Macro 1:1,  8000:- (med IS) 4780:- (utan IS)

Har för tillfället ett gammalt 100/2,8 utan USM som gör det segt vid fokusering, samt att det låter som en elvisp. Ett objektiv jag använder flitigt, både till porträtt och närbilder såklart. Bra skärpa, ger fina bilder.

Canon EF 135/2,0 L USM,  11 200:-

Ett fast teleobjektiv. Passar bra till sport, natur, helkroppsporträtt, djur.

Canon EF 16-35/2,8L USM, 12 480:-

Ett vidvinkelobjektiv. Perfekt att fota landskap, resor, stadsmiljöer med.

Canon EOS 5d Mark II,  16 990:-

Fullformatskamera. Ååååh, vill ha!

 

Skulle även vilja komplettera med t.ex;

Reflexskärm Silver & Vit 100cm, 279:-

Canon Fjärrkontroll RC-6, 185:-

Cokin Filterhållare, 79-159:-

Graduerat Gråfilter ND2, 295:-
Graduerat Gråfilter ND4, 295:-
Graduerat Gråfikter ND8, 295:-

Nypris för allt ca 70 000:- huvvaligen.. Kamerautrustning går dock lika bra att köpa begagnat. Ofta är ägarna rädd om sina saker och man kan även lämna in objektiv och kameror för rengöring, där man blåser bort damm och dylikt. Jag har hittills endast köpt en blixt och en kamera helt ny. Objektiv, stativ har jag mest handlat begagnat. Jag tänkte nog försöka att köpa filter och filterhållare nytt och sedan hålla utkik efter begagnade objektiv.

1440 minuter

Tiden stannar inte.

Det är nu över sex år sedan allt i min värld stannade, medan allt utanför den rullade på precis som vanligt. Min morgondag kom, denna dag med. På olika platser och med tiden vid min sida.

För knappt ett år sedan förlorade en av mina vänner sin Mamma. Hon frågade mig, hur lång tid tar det att komma vidare? Blir det någon gång lättare?

Tiden ja… Enligt mig går det inte mäta eller uppskatta känslor med tid. Vi kan mäta timmar och minuter. Men det går aldrig säga att tiden för att komma över en separation är 53 dagar och en förlorad son är 602 dagar.

Vi brukar säga ”det får ta sin tid”. Jag brukar tänka ”det får ta sina känslor”. Det som ska ut behöver komma ut. Sen beror det helt på hur man är som människa. Är man bra på att stänga inne, förtränga och trampa på så kanske livet funkar bra i 20 år, innan känslorna till slut kräver syre och vinner över ett förträngande psyke. Jag är precis tvärtom. Visst har jag försökt stänga av ibland, men då förvandlas jag till ett grått, nedstämt, okontrollerat och läckande kärnkraftverk. Det funkar inte för mig. Jag behöver gråta, skrika, älska, vara arg, skratta, skriva, springa, hoppa, kramas. Allt för att få utlopp för vad som finns inuti mig. Det som i någon annans ögon ses som ”en snabb sak att komma över”, kräver ibland många känslouttryck hos mig. Jag väljer att ta mig igenom, istället för att komma över. Jag vill inte att timvisaren ska få mig att glömma det som gjort mig illa. Jag vill att den ska ge mig perspektiv.

Blir det någon gång lättare? Det är en intressant fråga och när jag idag analyserar den fylls jag av hopp. Jag ska förklara varför. När jag precis hade släppt taget om min Mamma satt jag på en stol i köket och kände mig som ett ihåligt spöke. En sköterska kom fram och satte sig på huk framför mig. Jag såg på henne och frågade ”kommer jag någonsin kunna vara glad igen?”. Jag väljer att se det såhär. Vi vill vara lyckliga, vi vill leva med glädje. När vår värld vänds upp och ner av en sorg vill man veta om den går att vända tillbaka. Vår strävan efter lycka sitter så djupt och är så mycket starkare än vi kan förstå. Vi vill att någon ska ge oss ett litet hopp för vi vill dit. Alltså, direkt vi varit med om det värsta som vi kan tänka oss, så vill vi börja vår väg tillbaka till lycka och glädje. Något där inne fortsätter samma strävan, fastän vi inte ser det själv. Då.

Som svar på frågan min vän. Ja! Det blir alltid lättare. Den där klockan tickar på. Hur vi sedan väljer och vad vi har för förutsättningar för att kunna låta våra känslor få det utlopp och syre det behöver är såklart olika. Du vill vara en bra Mamma, vilket jag vet att du är! Att du kommer vara ledsen eller känna dig svag kommer bara lära din dotter att det ni saknar är något man kan fortsätta att älska. Allt du saknar kan du ge.

Kanske ska vi se lite mindre tid och lite mer plats. Tiden finns där, orubbad. Vad vi gör och vart vi befinner oss kan vi påverka. Vad vi tänker är endast beroende av våra egna val av tankar.

Varje dag har vi 1440 minuter på oss att göra vårt liv ännu bättre än dagen innan.

Gummibandsträning

Igår tog jag initiativ till att byta typ av löpträning på måndagar. Innan sprang vi 60 min lågt tempo och avslutat med backruscher. Men igår dammade jag av mitt gamla gummiband som jag tidigare tränat mina axlar med och istället sprang vi gummibandslöpning. Det suger i benen idag. Hoppas även det känns för mina medlöperskor :)

TIPS! På Clas Ohlson finns ”Träskaft Nyby” för 25:-, perfekt för att köra maq-träning hemma. Jag brukar träna rörlighet i bröstrygg, sidan av ryggen och baksida lår. Det är bra att använda sig av en sådan pinne för att hålla rak rygg när man t.ex. gör utfallssteg. Man håller då pinnen lodrädd efter ryggraden med ena handen ovanför nacken och den andra vid rumpan. När man sedan gör utfallsstegen ska man hela tiden ha kontakt mellan rygg och pinne. Inte falla framåt, inte låta knät gå utanför tårna på det främre benet. Mycket bra att börja göra utfall på det sättet och lära sig rätt teknik innan man lägger på en massa vikter och kanske belastar helt fel.

Middag på läkarvägen

I går kväll fick jag äntligen träffa tjejgänget igen. Nästan alla samlade runt ett och samma middagsbord. Vi har fått tillökning också, lilla, superglada, lättsövda Minna.

 

Vad hände här? Gissningsvis berättar Julia om incidenten med glassbilschauffören. Till och med Minna ser aningen förvånad ut.

Ps. Tack Helena för att photoshopakuten hade öppet ikväll! :)

Human

Can you tell me how we got in this situation,
I can’t seem to get you off my mind,
all these ups and downs,
they trip up our good intentions,
nobody said this was easy right?

After all we’re only human,
always fighting what we’re feeling,
hurt instead of healing,
after all we’re only human,
is there any other reason
why we stay instead of leavin’ after all

Can we get back to the point of this conversation,
when we saw things through each others eyes,
cause now all I see is ruin and devastation,
we all need some place we can hide inside, and

After all we’re only human,
always fighting what we’re feeling,
hurt instead of healing,
after all we’re only human,
is there any other reason
why we stay instead of leavin’

I’m smart enough to know,
that life goes by,
and it leaves a trail of broken hearts behind,
if you feel I’m letting go,
just give me time,
I’ll come running to your side,

Can you tell me how we got in this situation,
I can’t seem to get you off my mind cause

After all we’re only human,
always fighting what we’re feeling,
hurt instead of healing,
after all we’re only human,
is there any other reason
why we stay instead of leavin’

After all we’re only human,
always fighting what we’re feeling,
hurt instead of healing,
After all we’re only human,
is there any other reason
why we stay instead of leavin’ after all

Any other reason
to stay instead of leavin’
after all?

Jon McLaughlin – Human

Gympoliser sökes?

Ibland önskar jag att det fanns gympoliser. Människor med kunskap som faktiskt skulle kunna gå fram till Lars-Göran 56, tala om för honom att om han fortsätter att kasta ryggen 90 grader bakåt för att han har alldeles för tunga vikter när han försöker träna biceps, så kommer han att få väldigt ont i sin rygg. Huvva. Jag kan inte sluta stirra på dessa (oftast) lite äldre, ålderskrisiga männen som lastar på och lastar på med vikter för att kommande vecka, förhoppningsvis.. kanske, se ut som Brad Pitt i Fight Club. Men istället för att träna sina armar kastar dom med överkroppen så mycket att jag varje gång blir lika förundrad över att den håller ihop. Idag var jag inte långt ifrån att säga till en medelålders kvinna som på liknande sätt juckade fram och tillbaka med hela kroppen, när hon egentligen kanske borde spänt åt magen och endast böjt armbågen. Jag är ingen expert, långt ifrån. Men så många som tränar felaktigt är hemskt att se. I mitt huvud är jag en outbildad gympolis som far illa av att se dessa ländryggar kastas som ett segel i storm.

Tänk om det fanns någon trevlig, söt, utbildad, pedagogisk tjej eller kille, som kunde sväva omkring i gymmen och komma med små enkla tips till alla som böjer, vrider och lyfter fel. Gissningsvis är vi alla där för att stärka våra kroppar. Inte tvärtom.

Hoppat ur

För en tänkare (läs grubblare) kan det vara rätt skönt att hoppa ur sin känslokropp och andas bredvid ett tag. För mig ger det perspektiv och en klarare syn på mina egna känslor. Det är läskigt att ”veta” vad och framför allt att jag brukar känna i vissa situationer, men att då istället mötas av en likgiltighet. En paus till för att lära känna, inte för att slippa känna.

Idag ringde ett okänt 044-nummer. Jag fick erbjudande om att göra en hemsida åt ett företag i söder. Extrajobb, ja jajaaa jaa kul!

Jag tycker om att vara på gymmet sent på kvällen. Både igår och idag var jag bland det sista som plockade mina skor från hyllan och gick hem. Det är ljust när man åker hem, fast klockan närmar sig halv tio. Det är sommar på ingång.

Dags att hoppa tillbaka. Godnatt!

Moster har blivit med får

Idag har jag varit och hälsat på moster Åsa i Klutmark. Hon har gått och blivit med får och lamm. Så mysigt! Ett av lammen har varit svag och blivit flaskmatad, hon är fortfarande mindre än sina syskon, men enligt moster har hon blivit starkare. Hon haltar lite på ena frambenet men förhoppningsvis är hon så pass stark nu att hon kommer att klara sig.

Fick som vanligt också supergoda mjölkfria bullar.

   

Jag hann även svänga förbi världens bästa farmor. Hon var ute på gården i sin clas ohlson-keps och krattade.

Vinst i genrepet

Idag spelade vi sista träningsmatchen innan fotbollssäsongen drar igång på allvar nästa helg. Kul match i strålande väder som slutade med vinst! Imorgon ska jag och Anna springa vårt måndagsträningsprogram. På måndagar springer vi långt och avslutar med korta backruscher. På onsdagar springer vi kortare och avslutar med 200m-intervaller. Så småningom är vi förhoppningsvis hyfsat bra tränade. Heja oss!