Fina dagar väntar

Imorgon ska jag trycka på gaspedalen i ca 100 mil upp till Skellefteå. Det är alltid samma underbara känsla när man kört genom rondellen och passerar mackarna och Coop på söder. Känslan av att vara hemma.

Igår vann SAIK den första SM-finalen, ikväll är det match nummer två. På tisdag är det match tre och då kommer jag att befinna mig på plats i Skellefteå Kraft Arena! Det är någonting jag drömt om sedan jag var liten. Can’t wait!!

You say the more you think
You know what’s right
The less you do
What you feel inside
So I won’t pretend that I always know
I just follow my heart wherever it goes
And I may not always get it right
But at least I’m living

– One Life, James Morrison

Livsplan

Har vi alla en livsplan att följa?
En plan som vi själva bestämt långt innan vi föddes?

Händelser som river vår värld och formar oss till den vi är. Möten som känns lika slumpartade som självklara. Möten som förändrar oss, som bryter ner, som bygger upp. Vad gör oss olika som människor? Vad gör oss lika? Varför passar vi ihop med vissa? Vad avgör en kemi? Är kärlek den starkaste och mest drivande känslan hos alla?

Åker vi bara med eller har vi möjlighet att styra?

Om vi lyckas fullfölja vår plan, vad händer då?

Är lycka mera värt än livet? Är platsen för livet här?

Årets första fräknar

Igår hade jag en hel dag av egentid. Kände att jag behövde det för att komma i fas igen efter att ha jobbat väldigt mycket senaste tiden.

Besöket hos sjukgymnasten i fredags slutade med domen muskelbristning i både höger och vänster vad. Inte så konstigt att jag har haltat omkring på fotbollsträningarna senaste tiden. Jag har trott att jag bara var lite ”trött” i vaderna. Så  nu blir det cykel och styrketräning en vecka framåt. Dessutom undrade sjukgymnasten, efter att ha gjort lite styrketester på mina ben, hur jag överhuvudtaget kunde spela fotboll med så svaga ben. Jag tycker att jag har blivit betydligt starkare i benen, men tydligen långt ifrån tillräckligt. Så nu kommer stort fokus ligga på att stärka upp mina ben. Främst insida, utsida, baksida, samt vaderna när dom är fit for fight igen.

Besökte gymmet i går eftermiddag. Ingen löpning, ingen rodd, ingen cross utan tråkcykel. Som tur var satt en kille bredvid mig som körde på rätt bra så jag kunde ”tävla” mot honom och pressa mig lite extra. Gymmet är inte mitt andra hem för att jag besöker det ofta, utan för att jag alltid trivs och mår väldigt bra där. Alla bekymmer försvinner och jag fyller kroppen med en positiv känsla.

Gårdagens träningspass:
20 min cykel
axlar, armar
rörlighet
ben (bland annat insida och utsida i kabelmaskin och benböj på ett ben)
rörlighet
core

På kvällen var det grillpremiär. Det finns inte mycket i matväg som slår vårens första grillning…

Ge upp

Inte min starka sida, att ge upp alltså.

Jag fightas, jag kämpar, jag ser alltid nya lösningar, jag offrar, jag vägrar ge upp. Jag vägrar ge upp även det gånger det är det bästa alternativet. Kan det ens vara ett bra alternativ? Ja, det kan det. Det vet jag, men att få hela min kropp att inse det, det är omöjligt. Jag behöver ge upp bit för bit. Jag kan inte lägg mig ner och känna mig som en förlorare som inte gjorde allt jag kunde.

Min starka sida är att göra precis allt jag kan. Men till vilket pris?

Ja, vad är priset?

En seger från final

2-2. Igen. Det är inte bra för hjärtat det här. Hemmamatch på fredag, en 3-2 seger i sudden och finalspel mot Luleå eller Färjestad väntar. Jag hoppas givetvis på ett derby mellan SAIK och Luleå.

Dagen har bjudit på mycket sol. Jag och moster har suttit på altanen och konstaterat att vi kunde haft det sämre. Solen värmer inte bara ansiktet, den värmer hela kroppen. Ljuset värmer livet och livet återvänder. Jag gick en lång promenad i bara underställströja och inte ens vindarna kändes kalla. Jag tror det här kommer att bli en bra sommar. Jag har under en längre tid haft en känsla av att någonting bra kommer att hända. En känsla och en röst som har sagt till mig att om jag bara har tålamod så kommer jag få se och uppleva det. Jag väntar med spänning.

Jag saknar hemma. Sommaren där är oslagbar.

Glad påsk!

Det blir inget direkt påskfirande för mig i år. Jobbar hela helgen och hinner nästan bara hem och sova innan jag ska tillbaka igen. Går av tidigt måndag morgon, det är min lediga påskdag. 1 april, ny månad, ny start, nya tag.

Igår var en dag med funderingar, men där jag faktiskt lyckades lösa många av de tankepussel som infann sig. Ibland är jag nog rädd för att förstå för att jag vet att insikten kommer att göra ont. Men det onda går över och det är då jag kan släppa och gå vidare.

Delar med mig av ett fint album med akustiska covers Michael Schulte – Live, Vol.3

Jag saknar mina stunder med min kamera. Det får snart bli en fotoutflykt.

Glad påsk på er! :)

Radiohead – Creep

When you were here before
Couldn’t look you in the eye
You’re just like an angel
Your skin makes me cry

You float like a feather
In a beautiful world
I wish I was special
You’re so fucking special

But I’m a creep
I’m a weirdo
What the hell am I doing here?
I don’t belong here

I don’t care if it hurts
I want to have control
I want a perfect body
I want a perfect soul

I want you to notice
When I’m not around
You’re so fucking special
I wish I was special

But I’m a creep
I’m a weirdo
What the hell am I doing here?
I don’t belong here

She’s running out the door
She’s running out, she run, run, run, run, run

Whatever makes you happy
Whatever you want
You’re so fucking special
I wish I was special

But I’m a creep
I’m a weirdo
What the hell am I doing here?
I don’t belong here
I don’t belong here

Radiohead – Creep   I   Michael Schulte – Creep (Live)

Massage tack!

Att hoppa in mitt i en försäsong är kanske inte det bästa. Många träningar, ofta dubbelpass och jag älskar det. Men idag sa kroppen ifrån. Vi hoppar mycket hopprep och nu hugger det till så fort jag försöker göra ett enklare hopp. Vila och cirkulationsträning. Jag har inte världens starkaste vader, men det ska det bli ändring på!

Efter att ha läst en intressant artikel och enbensträning blev jag förtjust i tanken att träna mer på ett ben. Då det gynnar mig som fotbollsspelare. Håller på att knåpa ihop ett träningsprogram till mig och Jill som både innehåller kortare intervaller, hopprep och enbensträning.

Den som vill komma och ge mig en vadmassage är mer än välkommen! :)

Glassheart

Ibland har jag svårt att veta åt vilket håll jag ska gå. Att få se saker med egna ögon räcker inte. Jag behöver någon som berättar för mig vad det är jag ser. Jag förstår. Jag vill inte förstå. Jag väljer att känna känslan igen. Som om allt bara varit en dålig dröm. Jag är vaken nu. Jag får inte det jag vill ha. Kanske för att jag inte kan vara den Någon jag behöver vara. Är jag dum eller har jag bara älskat?

Är det hoppet? Hoppet om att få någonting. Hoppet om att det finns ursäkter till allt och att ursäkterna en dag tar slut. Hoppet om att kunna förändra ödet. Hoppet om att överbevisa mitt eget huvud. Hoppet om att fylla hjärtat.

Hoppet om att få vara lycklig.

Glassheart

7 år senare

Livet går vidare. Det var sju år sedan jag tilltalade någon Mamma. Det var exakt sju år sedan jag fick lära mig att stå rakt fast hela världen lutade. På sju år har jag till och med lärt mig flyga.

Sorg är för många ett negativt ord. Inte för mig. Att känna sorg är jobbigt och smärtsamt, men sorgen är samtidigt ett bevis på att vi älskat och älskar. Sorgen och tomrummet efter Mammas bortgång har jag lagt i samma ryggsäck som alla mina spelade fotbollsmatcher, när jag fick åka till djuraffären och välja kanin när jag var sex år, den ligger där bland allting annat jag varit med om. Minnen och lärdomar jag bär med mig varje dag. Den påminner mig om att uppskatta livet, den gör mig starkare, den får mig att vilja leva, den får mig att känna mig älskad. Den dagen jag vill plocka ut den ur min ryggsäck, då har jag slutat att älska.

Du ville leva men fick inte. Ingen av oss bestämde, det gjorde cancern. Det gör mig arg.

Till alla som har förlorat någon. Be aldrig om ursäkt för att ni sörjer! Skulle ni be om ursäkt över att ni saknade och älskade någon som levde? Försök aldrig mäta sorgen med tid eller tårar. Lev med den. Se det som att ni bär på en bit livsförståelse som vissa andra saknar. Försök inte gräva ner den, försök finna styrka ur den. Va stolt över den människa ni saknar istället för att be om ursäkt över saknaden.

Mamma, jag saknar att höra din röst i luren, jag saknar att se dig le sådär mycket att det rynkar sig på utsidan av dina ögon. Jag saknar tryggheten i din famn och din doft. Jag saknar att ringa och berätta saker för dig. Jag saknar din mat. Jag saknar att cykla med dig, jag ser framför mig hur du håller styret på ditt speciella sätt. Jag önskar att du hade fått vara med lite till. Livet blir aldrig som det en gång var, men det är som det blev och det funkar riktigt bra. Ibland är livet helt jävla underbart och ibland är det allt annat än underbart. Men precis så hade det också varit om du funnits kvar. Enda skillnaden är att jag idag har en referens som på något sätt tagit mig dit jag är. En tacksamhet för livet.

När dom inte längre finns bredvid oss, finns dom inom oss.


Lycklig! Här tillsammans med dom andra mammorna på altanen i vår stuga. En av alla oförglömliga midsommaraftnar i Åselet.


Mamma och Sofie (och halva min arm) :)

Veckans utmaning

– Göra sidoplankan Tabata varje kväll
– Bli frisk!

Misslyckades med att göra plankan varje kväll denna vecka, minnets fel. Däremot har jag överlevt denna skitvecka när kroppen alltid talar sitt tydliga språk. Känns inte som en slump att jag skadade hornhinnan på en träning, fick feber och huvudvärk. Men nu är den snart förbi. Tur jag har stöd i människor runtom mig när jag behöver det!

I lördags var jag i Motala och höll en kortare föreläsning om träning och kost. Min känsla när jag stod där inne var hur mycket jag brinner för detta, att sprida kunskap om träning, kost och hälsa. Känslan efteråt var att jag vill göra det igen, det känns rätt.

Ny vecka, nya träningar, nya möten, nya leenden.

På tisdag börjar slutspelet!!!!

Tänkvärt

”I trust you” is better than ”I love you” because you may not always trust the people you love, but you can always love the people you trust.

Fick ett fint sms med den här tänkvärda texten förra veckan. Det finns några människor i mitt liv som jag verkligen litar på. Sådär genom hela hjärtat. Tilliten är lätt att älska. Dessa människor är lätta att älska.

Veckans utmaning

– Göra plankan Tabata varje kväll
– Överleva årets mest känslosamma vecka

Denna vecka skulle jag göra någonting jag är rädd för. Det gjorde jag, i torsdag. Jag klev in på en fotbollsträning där det stod 25 tjejer som alla känner varandra, men som jag aldrig tidigare sett. Jag pratade norrländska och alla stirrade på mig och jag hade inte den blekaste vad någon av dom tänkte. Jag gjorde det! Det gick bra och jag hade så himla roligt. Det första 90 minuterna av träningstiden bestod av hopprep (med burpees som straff om man missade) och styrketräning innehållande massa utfallssteg, skivstångsövningar, armhävning på bänkar m.m. Resterade 90 minuter var det fotbollsträning på Nya Parken. Jag minns inte när jag hade på mig mina fotbollsskor sist, så att bara knyta dom var lycka för mig. I bilen på vägen hem kände jag mig nöjd och stolt över att ha trotsat en av mina största rädslor.

Min Just nu

Spotify kan vara bland det bästa som hänt mig.

Aura Dione – In Love With The World

Katy McAllister – Here’s To The Heartbreakers (Acoustic)

Jay Ollero – Blind

Marlon Roudette – New Age

Robin Stjernberg – You

Passenger – Let Her Go

Passenger – Life’s For The Living

State of Drama – Falling (Romantic Version)

Emeli Sandé – Imagine

Shaun Reynolds & Laura Pringle – Stay

Loreen – Requiem Solution (Acoustic)

—

Pitbull & Christina Aguilera – Feel This Moment

John De Sohn – Dance Our Tears Away

Tune & Akon – Calling

Justin Timberlake – Suit & Tie

Justin Timerlake – Mirrors

Alyssa Reid & Jump Smokers  – Alone Again

Darin – Give Me Tonight

Hemlängtan

Pratade med Sanna idag och fick mer hemlängtan än jag haft på länge. När jag berättade att jag har funderat på att söka jobb i Skellefteå när jag är klar med min utbildning säger Sanna att hon redan har planerat det. Hon har även planerat att jag ska träffa kärleken där hemma, så att jag alltid vill stå med alla ben på samma ställe. Hemma alltså.

Du är underbar älskade vän!

Jag saknar dig och det är bara lite drygt två månader tills vi ses. Ska vi slå in julklappar ihop i år? :)